With just over 200,000 exposures taken, through tough conditions such as snowstorms and temperatures as low as -42°C, and in many situations where I’ve pushed the camera to its absolute limits, I can honestly say that I’ve tested this camera thoroughly in so many ways. As a result, I have a very clear picture and strong feelings and opinions about this camera.
The Sony A1 is a well-known camera today, so I won’t go into details or do a review of the camera. Instead, I just want to share some thoughts about it.
And what does the future look like? What’s coming next, and how will I approach my camera choices going forward?
If we rewind a bit to 2020, before the current A1 existed, I was at a crossroads. Every time I went out to photograph wildlife, I faced a dilemma that forced me to make a decision. I used two camera bodies, the Sony A7R IV and the Sony A9. Both were fantastic cameras with different strengths, and therefore, different weaknesses. The Sony A7R IV was often my obvious choice because with its high resolution and, in my opinion, one of the best sensors on the market, it delivered RAW files with absolutely outstanding image quality, color depth, details, and sharpness… everything was truly incredible. But the dilemma I faced was the autofocus (AF) speed, accuracy, and the limitations of the AF system when shooting animals. The A7R IV gave me magical images when everything worked, allowing me to make large prints with the best possible quality and to crop images to compensate for the lack of focal length while creating beautiful compositions from the base image I had. But when I needed accuracy, speed, and an AF system that never fails, my go-to was the Sony A9, though at the cost of resolution, meaning no equally good print quality, no heavy cropping, etc. So, for every shoot, I had to decide what to prioritize: what type of animal am I photographing? A calm moose or a fast flying bird?
I’m quite certain that many others shared this same dilemma, and I also believe that the world was hoping that one day, something in between would come along. Imagine if there were an A9 with just a few more megapixels—what a dream it would be if it had 33 MP, or even 42! And if the AF took a slight hit, it wouldn’t matter as long as the necessary compromise wasn’t too big. Or imagine if the A7R IV, with its high resolution, had slightly better AF and perhaps could shoot a few more frames per second than the current 10. If such an “in-between” camera appeared, I think many, including myself, would have cheered with joy.
But then, in January 2021, what happened? Sony released the new Sony A1. This was something huge, something completely insane, something no one had even imagined. When I had been dreaming and wishfully thinking about this camera, I hadn’t even come close to thinking of something this good. Instead of an “in-between model” with around 33 MP, we now had a model with a whopping 50 MP! And at what cost? What was the trade-off? This is where it gets hard to comprehend. Instead of sacrificing something for the high resolution, we got a high-resolution camera with a phenomenal AF system, faster than ever, more accurate than ever, with an insanely good tracking system, and the ability to shoot 30 frames per second. If there’s ever a time to say “too good to be true,” it’s right here and now, how is this even possible?
And now, almost 4 years later, I’ve realized it was true. The Sony A1 really was as fantastic as its very exciting technical specifications promised. After thousands of photos over the years and nearly daily use, it still has never let me down.
But what happens now? What’s next?
With nearly 4 years under its belt, the Sony A1 is starting to show its age. It’s beginning to be seen as an old camera, and many users around the world are likely hoping for a successor. But how old is it really? I think we should pause and reflect on this. The Sony A1 may technically be 4 years old, as it’s been 4 years since it was released, but when I look at its technology, what I can achieve with it today, and how it still serves as a modern tool in my work, I can’t say it feels old, even though it’s been on the market for a long time. Sure, there are things I could wish for and things I hope will come in a potential successor, but at the same time, there is nothing that limits my creative process or workflow as a professional photographer. Even today, the Sony A1 has everything I want from a professional camera, and every time I use it, I feel like it’s up to my skills, knowledge, and experience—not the camera.
I must say, it’s a pretty great feeling to have a camera that’s almost 4 years old and still be so incredibly satisfied with it that I almost hope a successor takes a long time to arrive because I don’t feel any need to replace a tool that works so well.
And if we look ahead and speculate a little about the future… First, I want to say that I really appreciate and find it very wise that cameras like the Sony A1 and Sony A9 aren’t released in updated versions too frequently. Why? Because these cameras are aimed primarily at professional photographers, and when you’re running a business that puts food on the table, you don’t want to invest large amounts of money in a camera like the A1, only for it to lose its value to almost nothing, like a TV, when the next advertisement lands in your mailbox. And if it’s also a camera that is technically so far ahead like the Sony A1, there’s no need to update such a model too often.
So, what does the future look like?
As I mentioned earlier, it’s a nice feeling to have a camera that’s almost 4 years “old” and not feel any need to replace it. But of course, I know something new will come sooner or later. And even if the need isn’t there, I’m sure some updates will tempt me enough to swap out my loyal companion, no matter how satisfied I am with it right now.
However, I do feel a bit of unease. There’s something that makes me not feel completely relaxed about the future. Technology usually moves forward, and I’m certainly not the kind of person who thinks “things were better in the past” or who fears new technology and change, quite the opposite. But the concern I have that creates some skepticism is that I know what it’s like to design technically advanced products. It’s a constant battle of compromises. You come up with a technical solution that brings great advantages and significant progress in one area, but through an unintended compromise, it comes at the cost of something else. And this is where things need to be done right. For example, if a successor to the Sony A1 comes out, it will likely have several upgrades that will make me excited and truly benefit me. But what if one of the necessary compromises affects something so crucial to me, something that’s even decisive for my way of photographing? What happens if the resolution increases, but the quality of the RAW files and the ability to process them isn’t as good? What if the AF and the number of frames per second receive a major upgrade, but at the expense of dynamic range or ISO sensitivity based on the sensor signal before the camera processes it?
These are just speculations, and I almost feel a bit ashamed that I, who am usually the most positive person in the world, am suddenly voicing negative thoughts. But the reason is simply that the current Sony A1 is just so incredibly good. It’s a camera I love more than anything else in the camera world, and when everything is at its peak, when everything is so good that you can hardly believe it’s true, you might automatically start worrying about the future. When it feels like things can’t get any better, it’s natural to approach the future with some skepticism and concern.
In summary, I have to admit that I eagerly await what’s coming next. I’m always very tech-hungry and always looking for ways in which technology can make the image quality of my photos even better than it is today. But the day something new arrives, I’ll likely hold onto my A1 for a long time before I can fully relax and consider selling it to rely on something new. I might even buy another Sony A1 just to save it for the future.
It might also be that the same dilemma and the decisions I faced every day in 2020, before the Sony A1 existed, are exactly the same now. The new Sony A9 III is a phenomenal camera with technical specifications I couldn’t even dream of, but it’s still not a relevant camera for me because I need the resolution. The Sony A1 gives me the resolution I need and has an AF system that I have no complaints about. But perhaps that’s only because I’m not using two bodies and shooting with the A9 III in parallel. If I did, I might once again dream of something in between, just like I did in 2020. And who knows—maybe Sony will surprise us once more with something that’s not “in between,” but something that will take our breath away again.
So, if I were to briefly summarize why my love for the Sony A1 is so strong:
- Autofocus system: A hybrid autofocus system with 759 phase-detection points and 425 contrast-detection points, covering 92% of the image area. It’s incredibly accurate, and once you’ve locked focus on a subject, it holds it no matter what. The AF system also works exceptionally well down to -4 EV, which is quite rare.
- Continuous shooting at 30 frames per second: This is still a market leader today, especially considering that you get 30 frames per second while maintaining full 50 MP resolution. Thanks to its fast writing speeds and buffer memory, you can keep shooting until the memory card is full.
- Image quality: There’s so much to say here that I could write an entire novel just on this topic. But what really makes the A1 stand out is its performance at higher ISO levels and its ability to recover underexposed areas without losing detail or texture. It’s truly impressive how much you can lift shadows and still retain exceptional image quality.
- True electronic shutter: This allows completely silent shooting and shutter speeds down to 1/32,000 of a second.
- Stacked sensor: The stacked design gives the camera its speed and is key to enabling 30 frames per second shooting.
The Sony A1 is truly a phenomenal camera, and even 4 years later, it still holds up well on the market. Regardless of what the future brings, I am confident that the A1 will remain relevant for a long time. It offers so much and provides possibilities beyond what most photographers need today. It will undoubtedly remain a top-tier tool in many professional photographers’ camera bags for years to come.
Med över 200 000 exponeringar tagna, genom tuffa förhållanden som snöstormar och temperaturer så låga som -42°C, och i många situationer där jag pressat kameran till dess yttersta gränser, kan jag ärligt säga att jag har testat denna kamera grundligt på så många sätt. Som ett resultat har jag en väldigt tydlig bild och starka känslor och åsikter om denna kamera.
Sony A1 är idag en välkänd kamera, så jag tänker inte gå in på detaljer eller göra en recension av kameran. Istället vill jag bara dela med mig av några tankar om den.
Och hur ser framtiden ut? Vad kommer härnäst, och hur kommer jag att närma mig mina kameraval framöver?
Om vi spolar tillbaka lite till 2020, innan den nuvarande A1 fanns, så stod jag vid ett vägskäl. Varje gång jag gick ut för att fotografera vilda djur, ställdes jag inför ett dilemma som tvingade mig att fatta ett beslut. Jag använde två kamerahus, Sony A7R IV och Sony A9. Båda var fantastiska kameror med olika styrkor och därmed också olika svagheter. Sony A7R IV var ofta mitt självklara val eftersom den, med sin höga upplösning och enligt min mening en av de bästa sensorerna på marknaden, levererade RAW-filer med absolut enastående bildkvalitet, färgdjup, detaljer och skärpa… allt var verkligen otroligt bra. Men dilemmat jag ställdes inför var autofokusens (AF) hastighet, precision och de begränsningar som fanns i AF-systemet när jag fotograferade djur. A7R IV gav mig magiska bilder när allt fungerade, vilket gjorde att jag kunde skapa stora printar med bästa möjliga kvalitet och beskära bilderna för att kompensera för brännviddsbrist samtidigt som jag kunde skapa vackra kompositioner från den grundbild jag hade. Men när jag behövde precision, snabbhet och ett AF-system som aldrig sviker, var mitt val Sony A9, även om det innebar att jag förlorade upplösning, vilket betydde att jag inte fick lika bra printkvalitet, inte kunde beskära lika kraftigt, etc. Så, inför varje fotografering behövde jag bestämma mig för vad jag skulle prioritera: vilken typ av djur skulle jag fotografera? En lugn älg eller en snabbt flygande fågel?
Jag är ganska säker på att många andra delade samma dilemma, och jag tror också att världen hoppades på att något mittemellan skulle dyka upp en dag. Tänk om det fanns en A9 med bara några fler megapixlar – vilken dröm det skulle vara om den hade 33 MP, eller till och med 42! Och om autofokusen tog ett litet steg tillbaka skulle det inte göra så mycket, så länge den nödvändiga kompromissen inte var för stor. Eller tänk om A7R IV, med sin höga upplösning, hade något bättre AF och kanske kunde ta några fler bilder per sekund än de nuvarande 10. Om en sådan “mittemellan-kamera” hade funnits, tror jag att många, inklusive mig själv, skulle ha jublat av glädje.
Men vad hände då i januari 2021? Sony släppte den nya Sony A1. Det här var något stort, något helt galet, något ingen ens hade kunnat föreställa sig. När jag satt och drömde och önsketänkte om denna kamera hade jag inte ens varit i närheten av att tänka på något så här bra. Istället för en “mittemellan-modell” med runt 33 MP fick vi nu en modell med hela 50 MP! Och till vilken kostnad? Vad var kompromissen? Det är här det blir svårt att förstå. Istället för att behöva offra något för den höga upplösningen fick vi en högupplöst kamera med ett fenomenalt AF-system, snabbare än någonsin, mer träffsäkert än någonsin, med ett otroligt bra följningssystem och dessutom möjligheten att fotografera med 30 bilder per sekund. Om det någonsin har funnits ett tillfälle att säga “för bra för att vara sant,” så är det nog just här och nu – hur är detta ens möjligt?
Och nu, nästan fyra år senare, har jag insett att det var sant. Sony A1 var verkligen så fantastisk som dess mycket imponerande tekniska specifikationer utlovade. Efter tusentals bilder genom åren och nästan daglig användning har den fortfarande aldrig svikit mig.
But what happens now? What’s next?
Med nästan 4 år på nacken börjar Sony A1 visa sin ålder. Den börjar ses som en gammal kamera, och många användare runt om i världen hoppas förmodligen på en efterföljare. Men hur gammal är den egentligen? Jag tycker att vi bör stanna upp och reflektera över detta. Sony A1 är tekniskt sett 4 år gammal eftersom det har gått 4 år sedan den släpptes, men när jag tittar på dess teknik, vad jag kan åstadkomma med den idag, och hur den fortfarande fungerar som ett modernt verktyg i mitt arbete, kan jag inte påstå att den känns gammal, trots att den har funnits på marknaden länge. Visst, det finns saker jag kan önska och saker jag hoppas ska komma i en eventuell efterföljare, men samtidigt finns det inget som begränsar min kreativa process eller mitt arbetsflöde som professionell fotograf. Även idag har Sony A1 allt jag vill ha från en professionell kamera, och varje gång jag använder den känner jag att det verkligen hänger på mina kunskaper, min erfarenhet och inte på kameran.
Jag måste säga att det är en rätt skön känsla att ha en kamera som är nästan 4 år gammal och fortfarande vara så otroligt nöjd med den att jag nästan hoppas att en efterföljare dröjer, för jag känner inget behov av att ersätta ett verktyg som fungerar så bra.
Om vi blickar framåt och spekulerar lite om framtiden… Först och främst vill jag säga att jag verkligen uppskattar och tycker det är väldigt klokt att kameror som Sony A1 och Sony A9 inte släpps i nya versioner allt för ofta. Varför? Jo, för att dessa kameror riktar sig främst till professionella fotografer, och när man driver en verksamhet som ska sätta mat på bordet vill man inte investera stora summor i en kamera som A1, bara för att den sedan ska tappa sitt värde till nästan ingenting, som en TV, när nästa reklamblad dimper ner i brevlådan. Och om det dessutom är en kamera som tekniskt sett ligger så långt fram, som Sony A1, finns det heller inget behov av att uppdatera en sådan modell för ofta.
Så, hur ser framtiden ut?
Som jag nämnde tidigare är det en skön känsla att ha en kamera som är nästan 4 år “gammal” och inte känna något behov av att byta ut den. Men självklart vet jag att något nytt kommer förr eller senare. Och även om behovet inte finns, är jag säker på att några uppdateringar kommer locka mig tillräckligt mycket för att byta ut min trogna följeslagare, oavsett hur nöjd jag är med den just nu.
Samtidigt känner jag dock en viss oro. Det finns något som gör att jag inte känner mig helt avslappnad inför framtiden. Tekniken går oftast framåt, och jag är verkligen inte den typen av person som tycker att “det var bättre förr” eller som är rädd för ny teknik och förändringar, tvärtom. Men den oro jag känner, som skapar en viss skepsis, beror på att jag vet hur det är att designa tekniskt avancerade produkter. Det är en ständig kamp av kompromisser. Man hittar en teknisk lösning som medför stora fördelar och ett stort framsteg inom ett område, men genom en oavsiktlig kompromiss kommer det på bekostnad av något annat. Och här måste det bli rätt. Om till exempel en efterföljare till Sony A1 kommer ut, kommer den förmodligen att ha flera uppgraderingar som gör mig exalterad och som verkligen kommer att vara till nytta för mig. Men vad händer om en av de nödvändiga kompromisserna påverkar något som är så avgörande för mig, något som är helt avgörande för mitt sätt att fotografera? Vad händer om upplösningen ökar, men kvaliteten på RAW-filerna och möjligheten att bearbeta dem inte är lika bra? Vad händer om AF och antalet bilder per sekund får en markant uppgradering, men det sker på bekostnad av det dynamiska omfånget eller ISO-känsligheten, mätt från signalen från sensorn innan kameran bearbetar den?
Detta är bara spekulationer, och jag känner mig nästan lite skamsen att jag, som vanligtvis är den mest positiva personen i världen, plötsligt uttrycker negativa tankar. Men anledningen är helt enkelt att nuvarande Sony A1 är så otroligt bra. Det är en kamera jag älskar mer än något annat i kameravärlden, och när allt är på topp, när allt är så bra att man knappt kan tro att det är sant, börjar man kanske automatiskt oroa sig för framtiden. När det känns som att saker inte kan bli bättre än så här, är det naturligt att närma sig framtiden med en viss skepsis och oro.
Sammanfattningsvis måste jag erkänna att jag med spänning ser fram emot vad som kommer härnäst. Jag är alltid väldigt teknikhungrig och letar alltid efter sätt där tekniken kan förbättra bildkvaliteten i mina bilder ännu mer än den är idag. Men den dagen något nytt kommer, kommer jag förmodligen hålla fast vid min A1 länge innan jag kan slappna av och överväga att sälja den för att förlita mig på något nytt. Jag kanske till och med köper en till Sony A1 bara för att ha den i reserv för framtiden.
Det kan också vara så att samma dilemma och de beslut jag stod inför varje dag under 2020, innan Sony A1 fanns, är exakt desamma nu. Nya Sony A9 III är en fenomenal kamera med tekniska specifikationer jag inte ens kunde drömma om, men den är ändå inte relevant för mig eftersom jag behöver upplösningen. Sony A1 ger mig den upplösning jag behöver och har samtidigt ett AF-system jag inte kan klaga på. Men kanske är det bara för att jag inte använder två kamerahus och fotograferar med A9 III parallellt. Om jag gjorde det, skulle jag kanske återigen drömma om något mittemellan, precis som jag gjorde 2020. Och vem vet – kanske överraskar Sony oss än en gång med något som inte är “mittemellan,” utan något som får oss att tappa andan ännu en gång.
Så, om jag kortfattat ska sammanfatta varför min kärlek till Sony A1 är så stark:
Autofokussystem: Ett hybridautofokussystem med 759 fasdetektionspunkter och 425 kontrastdetektionspunkter, som täcker 92 % av bildytan. Det är otroligt träffsäkert, och när du väl har låst fokus på ett objekt, håller den fokusen oavsett vad. Autofokussystemet fungerar också extremt bra ner till -4 EV, vilket är ganska ovanligt.
Serietagning med 30 bilder per sekund: Detta är fortfarande ledande på marknaden idag, särskilt med tanke på att du får 30 bilder per sekund med bibehållen full upplösning på 50 MP. Tack vare snabba skrivhastigheter och buffertminne kan du fortsätta fota tills minneskortet är fullt.
Bildkvalitet: Det finns så mycket att säga här att jag skulle kunna skriva en hel roman bara om detta ämne. Men det som verkligen får A1 att sticka ut är dess prestanda vid högre ISO-nivåer och dess förmåga att återhämta underexponerade områden utan att förlora detaljer eller textur. Det är verkligen imponerande hur mycket du kan lyfta skuggor och ändå behålla exceptionell bildkvalitet.
Äkta elektronisk slutare: Denna gör det möjligt att fotografera helt ljudlöst och erbjuder slutartider ner till 1/32 000 sekund.
Stackad sensor: Den stackade designen ger kameran dess hastighet och är nyckeln till möjligheten att fotografera med 30 bilder per sekund.
Sony A1 är verkligen en fenomenal kamera, och även fyra år senare står den sig starkt på marknaden. Oavsett vad framtiden för med sig är jag övertygad om att A1 kommer att förbli relevant under lång tid. Den erbjuder så mycket och ger fler möjligheter än vad de flesta fotografer behöver idag. Det kommer utan tvekan att förbli ett förstklassigt verktyg i många professionella fotografers kameraväskor i många år framöver.