When photographing the Northern Lights, the first thing to consider is using a wide-angle lens to capture as much of the beautiful sky as possible. But what focal length should you choose? How do you decide?
This decision largely comes down to personal preference; there’s no right or wrong choice. The best lens is the one that offers the most appealing composition to your own eyes. To help guide you among the many lenses available, I’ll explain my thought process when choosing a focal length for photographing the Northern Lights.
To get straight to the point, my absolute favorite focal length for Northern Lights photography is 20mm. It’s also the one I use most often. Let me explain why. When I photograph the Northern Lights, I almost always shoot in portrait orientation. I find this most appealing as it allows me to capture a large portion of the sky. In portrait mode, I want the widest lens possible to include as much as I can: a significant part of the sky, some of the foreground, and the ground.
So, if I aim for the widest lens possible, why settle for “only” 20mm? In my lens choice, I opt for the widest angle without compromising on certain aspects that extreme wide angles can bring. Firstly, I dislike severe distortions. I want trees to remain straight, even at the edges, and I want the elements in the photo to appear as they do in real life. Additionally, I don’t want to lose the sense of depth in the background. If there are beautiful lines or a mountain view, I don’t want to use too wide a lens and diminish the size of distant objects. Therefore, I usually choose 20mm, finding it the perfect focal length for most situations. It allows a slight upward tilt of the lens without causing severe distortions.
When do I use other focal lengths besides 20mm? Another favorite for Northern Lights photography is 14mm, the widest angle you can get without sacrificing a large aperture. The difference between 14mm and 20mm is significant, each millimeter making a huge difference in the composition at these short focal lengths. However, with 14mm, I find some limitations. I can’t tilt the lens upward much, as it immediately causes trees at the edges to become distorted, which I dislike. But 14mm is so wide that tilting upwards isn’t usually necessary, especially in portrait orientation.
In dense forests with snowy trees close by, I sometimes opt for 14mm to capture a larger scene. In such situations, there’s nothing in the distant background that loses size when using such a wide angle, so 14mm works perfectly. It’s also my go-to in the fall when photographing the Northern Lights over open water. You want to capture a lot of the sky while including the entire reflection in the water without cutting it awkwardly, creating an unbalanced composition.
Here’s a little trick: if you know you’ll crop the photo to a 4×5 format for Instagram, using 20mm might ruin a perfect composition when cropped. Instead, shoot at 14mm without tilting the lens up. You’ll capture just as much sky because of the wider angle, maintaining straight foreground details. You’ll include more ground initially, which you can then crop out to achieve a balanced 4×5 composition.
I also use 24mm, 35mm, and 50mm lenses for the Northern Lights. I don’t use 24mm as much anymore, as I feel 20mm is often better for those scenarios. But 35mm is frequently used, especially in the mountains where there are no trees, and I want to retain the size of distant mountains. In such open landscapes, 35mm and 50mm can create the best compositions, maintaining the proportions of the mountains while sacrificing some sky. So, if you’re photographing in vast, open landscapes, 35mm and 50mm work well.
Ultimately, it’s all about personal preference, there’s no right or wrong. These are just my thoughts on choosing focal lengths for different purposes. While wide-angle lenses are the most common and likely the most useful and appealing, I’ve also experimented with telephoto lenses for Northern Lights photography. Here are some images taken with 135mm and 400mm lenses. These aren’t the most practical focal lengths for the Northern Lights, but when it works, the results are unique and spectacular.
När man fotograferar norrsken är det första man tänker på att man bör ha en vidvinkeloptik, detta för att man oftast vill kunna fotografera så mycket av den vackra himlen som möjligt. Men vilken brännvidd ska man då ha? Hur ska man välja?
Här handlar det i stort sett endast om tycke och smak, och i slutändan finns det inget rätt eller fel. Den bästa optiken är den som ger den mest tilltalande kompositionen i ens egna ögon och därmed blir det rätta valet. Men som lite vägledning bland alla objektiv som finns där ute, tänkte jag här redogöra för hur jag tänker när jag väljer brännvidd för norrskensfotografering.
För att gå rakt på sak kan jag börja med att nämna att min absoluta favoritbrännvidd för norrskensfotografering är 20mm, och det är även den brännvidden jag använder mest. Låt mig förklara varför. När jag fotograferar norrsken väljer jag nästan alltid att fotografera i stående format. Jag tycker att detta blir mest tilltalande och på detta sätt får jag även med väldigt mycket av himlen. När jag fotograferar stående vill jag såklart ha en så vid optik som möjligt för att kunna få med så mycket som möjligt. Man vill ha med en stor del av himlen och även en del av förgrunden och marken.
Så om jag strävar efter en så vid optik som möjligt, varför “bara” 20mm? Jo, i mitt val av optik väljer jag att gå så brett som möjligt, men inte på bekostnad av vissa saker som extrema vidvinklar medför. För det första är jag allergisk mot kraftiga skevningar och distorsion. Jag vill till exempel ha träden raka även ute i kanterna och jag vill att ingredienserna i bilden ska se ut som de gör framför kameran. Jag vill heller inte tappa volym på bakgrunden. Om jag har några fina linjer, en vy med berg eller liknande, vill jag inte gå för vid brännvidd och förlora för mycket av storleken på det som finns i fjärran. Därför väljer jag oftast 20mm. Jag finner det som en alldeles perfekt brännvidd som passar i de allra flesta tillfällen. 20mm tillåter dig även att tilta optiken aningens uppåt utan att du får kraftiga förvrängningar.
När använder jag då andra brännvidder än 20mm? En annan favoritbrännvidd för norrskensfotografering är 14mm. 14mm är oftast det vidaste man kan komma utan att behöva offra valet av stor bländare. 14mm är ljusår ifrån 20mm. Varje mm gör väldigt stor skillnad i utsnittet när man rör sig på dessa korta brännvidder. Skillnaden är oftast betydligt större än man kan tro. Med 14mm finner jag en viss begränsning. Här kan jag inte tilta upp optiken i princip någonting alls, då det omgående bidrar till att träd som är ute i hörnen blir krokiga och missbildade, vilket jag inte tycker om. Men samtidigt är 14mm så pass brett att man inte har behovet av att tilta uppåt, speciellt inte om man fotograferar i stående format.
Så om jag är inne i tät skog, där jag till exempel har snöiga träd nära inpå mig, väljer jag ibland 14mm för att kunna få med en större helhet. I dessa situationer har jag heller ingenting i fjärran som jag tappar storlek på när jag går så pass brett, så då fungerar 14mm ypperligt. 14mm är även mitt självklara val på hösten när jag fotograferar norrsken över öppet vatten. Detta för att man vill kunna få med mycket av himlen samtidigt som man vill få med hela speglingen i vattnet utan att behöva kapa på något olämpligt ställe som medför att man får obalans i kompositionen.
Sedan har jag även ett litet trick som ibland gör att jag väljer 14mm framför 20mm. Om man redan vid fotograferingstillfället vet att man ska beskära bilden till 4×5 för exempelvis Instagram, ja då tappar man väldigt mycket bildyta. Har man då fotograferat med 20mm och fått till en helt perfekt komposition med perfekt balans och harmoni, kan man ofta känna att hela bilden blir totalt förstörd om man måste kapa ner den till 4×5. Så här finns ett trick… Om du fotograferar med 20mm och vinklar optiken aningens uppåt för att få en bra komposition, välj då istället 14mm. Fotografera utan att vinkla optiken uppåt. Du kommer att få med lika mycket av himlen med optiken plan eftersom den är så mycket vidare. Då får du raka, fina detaljer i förgrunden utan tråkigheter. Däremot kommer du att känna att du får med alldeles för mycket av marken du står på, men det är just det som är meningen. När du sedan ska beskära bilden till 4×5 skär du bara nertill, och då får du oftast en väldigt fin och attraktiv komposition även i det lite mer fyrkantiga formatet, och bilden kommer inte att kännas “kapad”. Detta trick använder jag ofta, men endast om jag vet att det är en bild som i huvudsak tas för sociala medier. Ska jag göra prints av en bild eller fotograferar för andra ändamål, väljer jag hellre 20mm och låter bli att beskära.
Jag använder även 24mm, 35mm och 50mm för norrsken. 24mm används inte så ofta numera då jag oftast känner att 20mm gör sig betydligt bättre i de scenarierna. Men 35mm är en ofta använd brännvidd. När använder man då 35mm för norrsken, och 50mm? Jo, dessa använder jag ofta uppe i fjällen när jag har stora öppna ytor utan träd och stora berg i fjärran som jag absolut inte vill tappa storleken på. Här väljer jag oftast 35mm eller 50mm för att det ger de absolut bästa kompositionerna i den miljön. Jag tappar såklart en hel del av himlen, men när jag komponerar med berg i fjärran känns det viktigare att få till en komposition som är i balans och med bibehållna proportioner på bergen, och det känns mindre viktigt att förlora lite av himlen. Så fotograferar du i väldigt stora öppna landskap fungerar även 35mm och 50mm.
Men som sagt, allt handlar om tycke och smak och det finns inget rätt eller fel. Detta är bara mina tankar om hur jag tänker när jag väljer brännvidd för olika ändamål. Man behöver såklart inte stirra sig blind på att det måste vara en vidvinkeloptik, även om det är det absolut vanligaste och den optik som förmodligen kommer att vara mest användbar och tilltalande. Men jag har även gett mig på att fotografera norrsken med teleoptik och även med långa objektiv. Här nedan är bilder tagna med 135mm och 400mm. Inte så användbara brännvidder för norrsken, men när man väl får till det blir det något unikt och väldigt spektakulärt.