SONY FE 300/f2.8 GM

The lens that has surprised me the most.

Yes, where should I begin…. This is undoubtedly the Sony lens that has surprised me the most, a lens that continues to surprise and impress me every time I use it. When I received confirmation that Sony would be releasing a 300mm telephoto lens, the joy was immense. For me, 300mm is the perfect focal length for what I love to photograph the most, animals in landscapes. While shorter focal lengths are always fascinating for getting very close to the animals, if you also want to include part of the environment the animal is in, a slightly shorter focal length is preferable. For me, 400mm has been the lens I’ve used so far to photograph animals in nature in a way that also focuses on capturing the beautiful landscape in the frame. 400mm has generally worked well, but I’ve always felt it’s a bit too tight, not quite capturing what I want from the surroundings. However, since there hasn’t been a good alternative for me because I often shoot in poorer lighting conditions and need the largest possible aperture, I’ve had to learn to work with 400mm.

I knew that Sony’s new 300mm f2.8 GM was small, and I knew it was light, but even though I had seen pictures of it beforehand, it was hard to fully imagine just how small and light it actually is. When the package finally arrived and I unpacked it and could hold it in my own hands, I was immensely surprised. It was almost hard to believe that it was possible to have a 300mm lens with an aperture of 2.8 that was so small and light. And since this lens evoked a strong “too good to be true” feeling within me, I can’t avoid admitting that I became a bit skeptical. I know from experience that when designing a lens, it’s all about compromises, and if a lens is small and light, it’s usually at the expense of something else, and this “something else” is often the aperture size and/or build quality, etc.

So, the skepticism was high, and it almost made me start looking for faults because I so badly wanted to find out what the catch was, what had been sacrificed to make this lens so small and light. My first test was to photograph small birds, small birds in relatively poor light. This would test both the autofocus and the entire lens construction. After just a few minutes of use, I could confirm that the autofocus is insanely fast, and mounted on my Sony A1, the autofocus was also incredibly accurate, with very few shots where the focus wasn’t exactly where it should be. As I sat in the hide photographing the birds, I found myself with a big smile on my face, and the “too good to be true” feeling grew stronger all the time. After a few hours of photographing and with the memory card full of pictures of different birds, it was time to head home. And since I hadn’t been able to find any negative characteristics in the lens so far, my skeptical feeling made me almost certain that when I got home and loaded the pictures into the computer, the catch would reveal itself, what had been sacrificed to make this lens so small and light, and moreover with insanely accurate and fast autofocus. But when I transferred the files to the computer and opened the first raw files, the biggest surprise I’ve experienced so far came. What insanely good image quality, what sharpness, and what dynamic range and color reproduction.

Sony has some lenses that, in my opinion, are something out of the ordinary, lenses that perform much better than similar lenses on the market in the same categories. The Sony FE 14/1.8 GM, Sony FE 24/f1.4 GM, Sony FE 135/f1.8 GM, and Sony FE 400/f2.8 GM are some of them, and now that list can be complemented with the new FE 300/f2.8 GM.

As a wildlife photographer, why should one choose this 300mm lens instead of a traditional telephoto zoom with a range of 150-600mm or similar? For me, the answer is simple, but conveying my reasoning isn’t as straightforward. I recommend reading my previous article here about how I think about selecting focal lengths for animal photography.

In short, my approach is to always consider the aperture you need first, rather than the focal length. When shooting at dawn, dusk, or fast-moving animals, the choice of aperture will most impact the quality of your photos. This approach is even more relevant if you have a high-resolution camera. Over the years, I’ve tested what gives me the best image quality and found that a large aperture, allowing for correct shutter speeds and normal ISO levels, provides the best raw files to work with. If you have a raw file where sharpness, contrast, and image quality are optimal due to favorable camera settings, a high-resolution camera will allow you to crop and compensate for a potentially short focal length without significantly affecting image quality.

However, if you have a lens with a focal length that gets you close but at the expense of aperture, it’s of little comfort that you reached the subject if the raw file tends to have motion blur and high ISO noise due to unfavorable camera settings. You won’t get nearly as good a final result from such a raw file.

Additionally, the FE 300mm f/2.8 GM works excellently with Sony’s 1.4x teleconverter, making it even more interesting. A teleconverter is always a compromise that negatively impacts image quality; that’s a fact. The question is just how much it affects it. The negative impact varies between lenses, and with the FE 300mm f/2.8 GM, the impact is very minimal, so minimal that I get very good results and sharpness without needing to stop down the aperture, which is otherwise a common scenario.

So, a 300mm lens with a large f/2.8 aperture enables you to photograph animals in poor lighting conditions, and with such high image quality that you can crop to compensate for a potentially short focal length while still maintaining exceptionally good image quality. When f/4 is sufficient, you can use a teleconverter to achieve 420mm and still have very high image quality. If you also have a high-resolution camera, you can choose to shoot in APS-C mode, giving you an incredibly versatile combination that can take you up to an equivalent of 450mm/f2.8 and 630mm/f4.

So versatile and useful, and with a price tag equivalent to about 2-3 standard GM lenses, this telephoto lens is the one I can recommend the most.

Pros:

Cons:

Ja, vart ska man börja…. Detta är nog utan tvekan det objektiv från Sony som har överraskat mig allra mest, ett objektiv som fortfarande fortsätter att överraska och imponera på mig varje gång jag använder det. När jag fick bekräftat att Sony skulle släppa ett 300mm teleobjektiv var lyckan enorm. För mig är 300mm den perfekta brännvidden för det jag gillar att fotografera allra mest, djur i landskap. Lägre brännvidder i all ära, är alltid fascinerande att komma djuren väldigt nära, men vill man samtidigt få med en del av den miljö som djuret befinner sig i så är en lite kortare brännvidd att föredra. För mig har 400mm varit det objektiv jag hittills använt för att fotografera djur i naturen på ett sätt där man även fokuserar på att fånga det vackra landskapet i bil. 400mm har oftast fungerat bra men jag har hela tiden känt det är aningens för tight, jag får inte riktigt med det jag vill ha med från omgivningen, men då det inte funnits något bra alternativ för mig pga att jag ofta fotar l lite sämre ljusförhållanden och har ett behov av största möjliga bländare så har jag fått lära mig att arbete med 400mm. 

Jag viste att Sonys nya 300mm f2.8 GM var liten, och jag viste att den var lätt, men även fast jag hade sett bilder på den i förväg så vart det svårt att fullt ut föreställa sig exakt hur liten och lätt den faktiskt är. När den paketet väl anlände och jag packade upp den och kunde hålla den i mina egna händer blev jag mäkta förvånad. Det var nästan lite svårt att förstå att det var möjligt att kunna få en 300mm optik med en bländare på 2.8 att vara så liten och så lätt. Och då detta objektivet väckte en stark ”för bra för att vara sant” känsla inom mig så kan jag inte undvika att medge att jag blev lite skeptisk. Jag vet att erfarenhet att när man konstruerar en optik så handlar allt om kompromisser, och är en optik liten och lätt så är det oftast på bekostnad av någonting annat, och detta ”någonting annat” brukar oftast vara storleken på bländaren och/eller byggkvalitén mm. 

Så skepsisen var stor, och det blev nästan så att jag började leta efter fel för att jag så gärna velade komma på vad haken var, vad är det man har offrat för att kunna få detta objektiv så pass litet och lätt? 

Mitt första test blev att fotografera små fåglar, små fåglar i relativt dåligt ljus. Detta skulle sätta både autofokusen och hela lins konstruktionen på prov. Redan efter några få minuters användning kunde jag konstatera att autofokusen är galet snabb, och monterad på min Sony A1 var autofokusen även enormt träffsäker, var inte många bilder vart fokusen inte satt exakt där den skulle. När jag sitter i gömslet och fotar fåglarna så kommer jag på mig själv med att ha ett stort leende på läpparna, och ”för bra för att vara sant” känslan växte sig starkare hela tiden. Efter några timmars fotograferande och med minneskortet fullt av bilder på olika fåglar så var det dags att bege sig hemåt. Och då jag hittills inte kunnat hitta några negativa egenskaper i optiken så gjorde min skeptiska känsla att jag nästan var säker på att när jag kommer hem och kan ladda in bilderna i datorn så kommer det uppenbara sig vad haken är, vad det är man har offrat för att få denna optik så liten och lätt, och dessutom med galet träffsäker och snabb autofokus. Men när jag laddad över filerna till datorn och jag öppnade upp de första raw filerna så kom faktiskt det absolut största överraskningen jag hittills varit med om. Vilken galet bra bildkvalité, vilken skärpa och vilken dynamik och färgåtergivning. 
Sony har en del optik som enligt mig är något utöver det vanliga, optik som presterar så mycket bättre än liknande optik på marknaden i samma kategorier. Sony FE14/1,8 GM, Sony FE 24/f1.4 gm, Sonny FE 135/f1.8 GM och Sony FE 400/f2.8 GM är några av dem, och nu går den listan att komplettera med den nya FE 300/f2.8 GM.

Som djurfotograf, varför ska man då välja denna 300mm optik och inte en traditionell telefotozoom med ett omfång från 150-600 eller liknande. För mig är svaret enkelt, men det är inte lika enkelt att förmedla hur jag tänker kring detta. Kan rekommendera att läsa min tidigare artikel här om hur jag tänker kring valet av brännvidd för att foto djur. 

Kortfattat så är mitt tänk att man alltid skall fundera vilken bländare man behöver och inte i första hand vilken brännvidd man behöver. Fotar man i gryning, skymning, djur som rör sig fort är valet av bländare det som kommer påverka kvalitén på dina bilder mest. Och har man en högupplöst kamera så passar detta tankesätt än mer in. Jag har under år ägnat mig åt att testa mig fram vad som ger mig bästa bildkvalitén och kommit fram till att en stor bländare som medför att man kan ha korrekta slutartider och normala iso nivåer ger dig de absoluta bästa raw filerna att jobba med. Och har du då en raw fil där skärpa, kontrast och bildkvalité är bästa möjliga för att du kunna ha gynnsamma kamerainställningar så kommer du med en högupplöst kamera kunna beskära och kompensera för en eventuell för kort brännvidd utan att du påverkar bildkvalitén nämnvärt. Har du däremot enn optik med brännvidd som tar dig dit du vill men på bekostnad av bländaren så är det en klen tröst att du nådde ända fram och du i raw filen har en tendens till rörelseoskärpa och mycket iso brus pga ogynnsamma kamerainställningar, och du kommer inte på långa vägar kunna få lika bra slutresultat med en sådan raw fil som utgångpunkt. 

Sedan fungerar FE 300/f2,8 GM ypperligt med Sonys 1,4x teleconverter, vilket gör det hela än mer intressant. En teleconverter är en kompromiss som alltid påverkar bildkvalitén negativt, det är ett faktum, sen är frågan bara hur mycket den påverkar. Den negativa påverkan är olika stor på olika optik, och ihop med FE 300/f2.8 GM så är påverkan väldigt liten, så pass liten så jag får väldigt bra resultat och väldigt bra skärpa utan att behöva blända ner några steg extra vilken annars är ett vanligt förekommande scenario.

Så en optik på 300mm med en stor bländare på 2.8 som gör det möjligt att fotografera djur i dåliga ljusförhållanden, och med en bildkvalité så bra så man sedan kan beskära för att kompensera för eventuellt för kort brännvidd och ändå bibehålla en exceptionellt bra bildkvalité. Och när man klarar sig med bländare f4 så kan man använda sig at en telefonvakter som då ger 420mm och med en fortfarande väldigt hög bildkvalité. Om man där på har en högupplöst kamera så man kan välja att fotografera i aps-c läge så har du en helt galet allsidig kombination som kan ta dig upp till motsvarande 450mm/f2.8 och 630mm/f4.

Så mångsidigt och så användbart, och med en prislapp motsvarande ca 2-3st GM normal optik så är denna tele optik den optik jag kan rekommendera allra mest.